I april öppnar Bageri Guldkringlan butik på Allén. Vimmerbyföretaget har vuxit ordentligt de senaste åren och nästa steg är alltså att expandera i Västervik. – Det känns sjukt spännande, säger vd Joakim Hesselgård.

Kontraktet är påskrivet och snart öppnas en helt ny butik på Allén.

–  Vi har sneglat på att etablera oss i Västervik en längre tid där vi har bra synergieffekter med en bil som redan går varje dag, berättar Joakim. Många kunder har efterfrågat oss! Bröd, frallor, bullar och kakor bakas i Vimmerby medan mackor, sallader och smörgåstårtor kommer tillverkas i Västervik.  Hela vårt sortiment kommer finnas där varje dag, varje morgon. Det känns sjukt spännande och mycket bra att göra den här satsningen.

Butiken kommer ligga på Allén 61 och affärsidén är att man enkelt ska kunna stanna till och handla. Man ska snabbt kunna stanna för att köpa sin fika, sin lunch eller sin frukostfralla. Joakim tror att man kan bli ett bra komplement i Västervik.

– Vi ser att det händer så mycket positivt i Västervik och vi ser väldigt mycket fram emot att komma dit och starta upp, hälsar Joakim.

I Västervik söker Guldkringlan en butiksansvarig plus två till tre tjänster till.

Nu står det klart att Västerviks aktivitetsutbud stärks med en ny aktör lagom till högsäsong. Gör dig redo att testa ditt logiska tänkande när företaget Jailbreak Västervik öppnar ett så kallat escape room vid Weluxs lokaler i Västervik.

Escape room är en spelidé där en grupp blir inlåsta i ett rum. För att ta sig ut måste man lösa uppdrag, koder, pussel och andra utmaningar inom 60 minuter. Bakom etableringen i Västervik står Marika och Marcus Karlstad, som idag driver Jailbreak i Oskarshamn.

– Vi kommer öppna i Västervik vid midsommar och planerar för två olika rum som vi kallar Blackout och 24 luckor. Det är rum som vi provat i Oskarshamn men som nu blir ännu bättre och coolare i Västervik, säger Marika.

Jailbreaks lokaler i Västervik ligger vid Welux där man idag redan kan aktivera sig med padel, golfsimulator, gokart, cross fit och gaming.

– Det är positivt att Västerviks året runt-utbud stärks ytterligare. Jailbreak kommer passa både turister, kompisgängen och konferensgäster, säger Jakob Franzén, destinationsutvecklare på Västervik Framåt.

Jailbreak har haft planer på att expandera under flera år och att valet föll på Västervik är flera.

– Dels har vi så klart hittat en bra lokal och tror på den samverkan som kan ske med andra aktörer på platsen och närheten till Resorten. Jag upplever att det finns ett härligt driv i Västervik och har fått mycket hjälp och ett härligt mottagande från både Västervik Framåt och fastighetsägaren, fortsätter Marika.

– Vi ser fram emot att låsa in alla västervikare, avslutar Marcus.

Det börjar inte bra. Vi har i god tid avtalat tid för intervju dagen efter att Mattias Djurstedt ska flytta till Västervik. Men i sista stund gör en försenad sängleverans att han i stället för att övernatta i sin nya lägenhet tvingas sova över hos sin mamma i Rimforsa, tio mil bort. Dessutom ska han skjutsa en av sina affärskollegor, Sergio, till Linköpings flygplats tidigt på morgonen.

Men problemlösaren Mattias Djurstedt ordnar det och vi ses på överenskommen tid, klockan tolv, på restaurangen Thai Roi-et vid Stenhamraparkeringen i Västervik.

Mattias är klädd i vit skjorta, mörkblå chinos och ljusgrå löpardojor av märket Hoka One One.

Vi slår oss ner vid hörnbordet längst in i den tomma lokalen. I högtalarna spelas Bruce Springsteens Hungry heart, och Mattias nynnar med. Han beställer en Pad Thai, men ändrar sig i sista stund till en Pad Yum.

– Kyckling eller räkor, frågar servitrisen?

Efter en stunds tvekan kommer svaret:

– Kyckling…

För en och annan inom det lokala näringslivet med ett gott minne i behåll är kopplingen mellan efternamnet Djurstedt och kyckling solklar. Mattias storebror Jonas gjorde sig nämligen ett namn som ung karismatisk entreprenör inom kycklinguppfödning i Västervik och Vimmerby runt 2009 – han sågs ofta med en höna på pakethållaren. Men denna gång är det alltså lillebror som håller i trådarna och fisk och skaldjur som står på menyn.

Och siktet är högt ställt.

– Jag vill förändra världen!

Exakt det sa Mattias när han övertygade superentreprenören Pär Svärdson (Adlibris, Apotea etcetera) om att gå in som finansiär i projektet, som tog sin början under universitetsstudierna i Örebro.

”Jag vill förändra världen!”

– Efter gymnasiet visste jag att entreprenörskap och naturvetenskap var min grej, och på Örebro universitet startade det, just det år jag tog studenten, en treårig utbildning som hette Biovetenskap med inriktning mot entreprenörskap, så det lät exakt som det jag ville göra.

Alla jagade betyg, men jag struntade i dem och koncentrerade mig på att se systemen och koncepten, men det viktigaste tiden på universitetet gav mig var ett nätverk inom innovation och entreprenörskap. Jag blev varse om saker som jag tidigare inte visste fanns. Jag var en ung entreprenör som inte hade något att bita i, så jag var jättehungrig. Jag ville göra skillnad.

mattias_8
Efter en hel del sökande kom Mattias till slut fram till att framtidens mat var ett fält som passade honom.

– Egentligen är jag ingen räk- och fisknörd, utan jag är mer intresserad av hur vi ska bära oss åt för att kunna försörja och mätta jordens växande befolkning i framtiden? Det största problemet idag är undernäring snarare än matbrist. Så den stora frågan är hur vi producerar framtidens proteinkällor, utan att tära på jordens resurser? När jag säger ”framtidens mat” handlar det om hur vi ska producera mat cirkulärt. All mat i dagsläget tar mer av jordens resurser än vad vi får ut, och på lång sikt innebär det att resurserna en dag tar slut. Det är den stora fråga man måste lösa, och det kände jag kunde vara något för mig, förklarar en exalterad Mattias Djurstedt och tar en tugga av sin Pad Yum.

– Det första man måste göra när man startar någonting är att skapa ett bra team omkring sig, och jag hade hört att det fanns en duktig professor inom fiskodling, så jag tänkte att honom måste jag få tag på och få med på min resa.

Professorn i fråga var Anders Kiessling, professor i akvakultur vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.

– Det tog tre, fyra månader av övertygande innan han sa okej, haha. Han var svår, och jag var ivrig. Men han letade efter någon som skulle kunna kommersialisera hans forskning, så vi slog ihop våra kompetenser. Det började med mitt examensarbete, som gick bra, sedan kom corona, som gjorde att jag var tvungen att åka hem lite tidigare än planerat. Sedan startade vi bolaget Cresponix AB tillsammans. Det enda vi behövde verifiera innan vi kunde gå vidare var att tekniken funkade även i nordeuropeiskt klimat. Fram till dess hade det bara gjorts i Vietnam, Indonesien, Afrika och Sydamerika där det är 30 grader varmt året runt.

– Jag fick 300 000 kronor i bidrag från SLU för att göra ett test, så jag byggde upp en landbaserad fiskodling på en bondgård utanför Eskilstuna, installerade den och tog hand om fiskarna i över ett år, sju dagar i veckan. Det var en utmaning.

Men resultatet var lyckat och arbetet med en etablering kunde gå vidare. Men en sak saknades: kapital. Det var där Pär Svärdson kom in i bilden.

– Jag minns att jag fick Pärs mejladress av Anders – de jobbade sedan tidigare tillsammans i ett projekt med odling av musslor i Västervik – och skickade i väg en pitch gällande Cresponix. Sedan var det tyst i ett par,tre månader, men så en kväll kom ett svar där han skrev: ”Det här låter ju superintressant! Kan du komma på ett möte?” Jag åkte dit, presenterade vår idé och svarade på frågor, och efter mötet bestämde sig Pär för att investera, så det gick väldigt snabbt. Bara ett par veckor senare hörde han av sig med hur mycket han ville gå in med och vad han tyckte värderingen av bolaget borde ligga på, lite kort på mejl.

Och var hamnar den?

– Vi tittar över hela Sverige. I Ankarsrum planerar de att bygga en gigantisk solcellspark och grönsaksodling som de vill koppla samman med odling av fisk eller räkor som ska ge näring åt grönsakerna, så det är ett alternativ. Vid en sådan grönsaksodling kommer främst intäkterna från grönsaksdelen och fisken är bara där för att producera en så billig och hållbar gödning som möjligt till växterna. Detta kan man få med vår arapaimafisk. Den kan äta ett jättebilligt foder i form av restprodukterna från närliggande matindustri, och när det kommer ut i andra änden blir det en otroligt hållbart och billigt gödsel till grönsaksodlingen.

Arapaima?

– Ja, vi har två produkter egentligen. Jag brukar mest prata om räkan, för den är sexigast och lätt att förstå. Men vi odlar också den tropiska fiskarten arapaima. Det intressanta med den, förutom att den är snabbväxande och god, är att den har starka käkar och kan äta i princip vad som helst. Man kan exempelvis mata dem med lagliga restprodukter från livsmedelsindustrin och ha det som foder.

En simmande kompost?

– Den kan inte äta hushållssopor som du och jag slänger, men ta till exempel bryggeriet Åbro, där det blir väldigt mycket av restprodukten drav när de brygger sitt öl. (Varje år beräknas världens bryggerier generera närmare 40 miljoner ton drav, där en del går till djurfoder eller bränns för energi, men mycket går till spillo. Reds. anm).

Det låter som en riktig mördarfisk?

– Den är en allätare, men inget man behöver vara rädd för. Den växer omkring 20 kilo på ett år och kan väga uppemot 500 kilo, men vi kommer inte att låta dem bli så stora. Vi blir en av Europas första producenter av den här fisken. Det är jättefin kvalitet. Smakar ungefär som torsk, så den kan bli ett odlat alternativ till den hotade torsken så att man kan låta den vara. Den löser också problemet kring hållbart foder, eftersom man kan använda restavfall.

Och hur löser ni uppvärmningen av era anläggningar?

– När man återför energi från vätgas till elektricitet blir ungefär 50 procent av energin spillvärme, som man skulle kunna värma upp med. Just vätgasproduktion är jätteintressant för den har två restprodukter: spillvärme och syrgas, och ju mer syre vi tillför vår odling desto snabbare växer det. Vi blir återanvändare av den hållbara energiomställningens restprodukter för framtidens hållbara matproduktion och det är det många som är intresserade av. Vi pratar bland annat med ett omtalat företag i norra Sverige som ska producera koldioxidfria produkter med hjälp av en omfattande vätgasproduktion. De kommer att producera massvis med spillvärme och syrgas som de vill återanvända, så just nu skissar vi på en storskalig räkodling bredvid dem.

För den med entreprenörambitioner och en idé som behöver testas utgör Draknästet på SVT det optimala pilottestet. Något Mattias Djurstedt blev varse den 15 september när han klev in i nästet för att presentera sin Skamfria scampi.

– Jag hade tänkt att jag skulle söka, men jag hade så mycket att göra att det inte blev av, men så hörde programmets producent av sig och tjatade om att jag skulle söka, så då gjorde jag det och kom med.

Varför utsätter man sig för en sån nervpers?

– Det här spelades in i mars, och vi var inte redo att ta in några investerare, så jag var med mest för att marknadsföra projektet för folk hemma i tv-soffan. Att få lansera Skamfri scampi, som är vår slogan, och visa att det här kommer i framtiden. Jag var förberedd på att ingen av drakarna skulle nappa. Om jag gjort om pitchen idag hade jag kanske riktat mig mer mot investerarna.

Hur hög puls hade du när du steg in?

– Jag var väldigt lugn faktiskt. De i produktionen var helt chockade över det. I tre timmar satt jag och väntade på min tur, och såg andra gå in – men inte när de kom tillbaka – men jag var helt lugn. Jag försökte bara att se det som en upplevelse. Jag tänkte att jag åker dit och skapar lite bra tv.

Googlar man dig får man upp en artikel med rubriken ”Mattias motverkar världssvälten med ny hållbar metod för fiskodling”. Hur känns den beskrivningen?

– Den känns väl bra. Det är ju slutmålet. Räkor är en intressant marknad att etablera tekniken med. Det finns kapital för det i Sverige och Europa, men i slutändan är jag inte superintresserad av att lägga all min tid på räkorna. Den stora potentialen finns i arapaiman, som går att producera mycket billigare än räkor. Och i fattiga länder har de flesta inte möjlighet att välja livsmedel, utan man tar det billigaste. Så mitt mål är att producera en hållbar fisk som är billigare än den ohållbara och göra skillnad på riktigt där det verkligen behövs. Att motverka undernäringen i tredje världen är min stora drivkraft.

TEXT: ALBIN WIBERG FOTO: NATHALIE CHÁVEZ